Mor, lilla morsan
i köket står.
Det ryker och osar
och brandlarmet går.

Plättarna färdig
och läpparna blå.
Provsmakat självklart före
barnen hon få.

Dukat blir bordet
med dundrande fart.
Larmen är tysta och
det vädras för fullt.

Men vad gör allt det
när det ändå går så bra.
Barnen blir mätta
och sången är klar.

Det blev lite kaotiskt här vid lunchtid då plättarna skulle gräddas. Våran fläkt klarar inte av att hålla undan stekoset och vi har bara för någon vecka sen bytt ut våra brandvarnare i huset. Sådana som känner av varann, startar en så går alla igång. Skitbra verkligen .....men inte just idag när jag står och lagar småplättar, Cassandra i badkaret och plaskar medans maten lagas.
Brandlarmen ljuder högt från flera ställen, Cassandra blir orolig i badkaret och ropar på mig och undrar vars det brinner???
Plättarna bränns nästan under tiden jag springer runt i huset med pallen och sliter bort alla j....r batterier, samtidigt som jag ropar tillbaks till henne att  DET ÄR BARA MAMMA SOM GRÄDDAR PLÄTTAR OCH LÄGET ÄR UNDER KONTROLL ( GANSKA IAF ).
Nu vet vi att larmen funkar bra, nästan för bra.
Men det slutade med glada, nöjda barn som fick smaskiga plättar med hemgjord blåbär-och hjortronsylt trots lite os och det går över mitt förstånd varför egentligen småplättar osar 100 % mer än när man gräddar vanliga plättar i stekpannan????????