Rullade ner från sängen igen på morgonen. Har haft besvär med ryggen sen långt före jul, men efter allt slit i helgen i stugan så har ryggen fått nog. Allt självklart som att ta på sig skorna, gå rakryggad, plocka upp något från golvet, resa sig upp från soffan, komma i och ur bilen, allt detta går knappt och måste göras LUUUUNGT och FÖÖÖÖÖÖÖRSIKTIGT.
Vill passa på att tacka framförallt min pappa som mer eller mindre har det stora ansvaret sen veckor tillbaks att förse hästarna med vatten. Åtgången är " bara " ca 100 L / dygn och måste tas i dunkar hemifrån. Kanske det är en av faktorerna varför min rygg till sist sätter stopp. Detta har jag själv fixat hela hösten och vintern ( nån gång i veckan har även sambon fått bära minsann ), men ett som är säkert är att brunnen ska grävas direkt snön är borta.
När vi kom till stugan helgen som varit, så fastnade vi med lastbilen efter våran lilla väg upp till stugan. Ringde en bekant som bor i närheten och han kom dit med traktorn, men medans vi stod och tittade på eländet så kanar lastbilen i sidled ner mot diket pga att däcken är varm när vi har kört i närmare 3 tim.
Där stod den " parkerandes " så fint vid diket så jag kunde inte hålla mig för skratt. Vi provade att fixera den i sidled med hjälp av kedjor så den inte glider längre ner och sedan dra upp den med hjälp av traktorn, men men....
Det slirade bara. Sprang efter både sand och spadar. Skottade som ett djur medans karlarna bänglade på med nya försök. Slutade 2 tim senare med att bärgaren fick komma. Detta var den fredagkvällen och planerna på att värma bastun orkade vi inte med.
På lördag morgon var jag stel som en 100-åring. Kom inte upp ur sängen på vanligtvis men värk i ryggen stoppade inte min chans att äntligen få köra skoter. Gick bra att köra ståendes, bita ihop och se glad ut men sitta var en plåga, och värre var det när barnen fastnade lite här och där och behövde hjälp att komma lös. Men allting går bara viljan finns heter det väl. Även fyrhjulingen med band gick sönder och kan lungt säga att då hade jag och sambon hade lätt för att hålla oss ifrån skratt
På söndag lyfte sambon av flaket ( växelflaksbil som man kan ändra olika flak på ) för att kunna lasta på höbollarna och en fyrhjuling. Allt gick bra ända till han skulle lyfta på den igen......Lyftcylindern pajade och flaket gick inte att få upp. Det var bara att lämna kvar flaket i stugan för det fanns varken tid eller delar för sambon att laga den. Typiskt när höet nästintill slut i stallet. Måste tillbaks under veckan för att hämta höet. Känns lite onödigt fast det är ett nödvändigt ont så hästarna inte får svälta.
Vill passa på att tacka framförallt min pappa som mer eller mindre har det stora ansvaret sen veckor tillbaks att förse hästarna med vatten. Åtgången är " bara " ca 100 L / dygn och måste tas i dunkar hemifrån. Kanske det är en av faktorerna varför min rygg till sist sätter stopp. Detta har jag själv fixat hela hösten och vintern ( nån gång i veckan har även sambon fått bära minsann ), men ett som är säkert är att brunnen ska grävas direkt snön är borta.
När vi kom till stugan helgen som varit, så fastnade vi med lastbilen efter våran lilla väg upp till stugan. Ringde en bekant som bor i närheten och han kom dit med traktorn, men medans vi stod och tittade på eländet så kanar lastbilen i sidled ner mot diket pga att däcken är varm när vi har kört i närmare 3 tim.
Där stod den " parkerandes " så fint vid diket så jag kunde inte hålla mig för skratt. Vi provade att fixera den i sidled med hjälp av kedjor så den inte glider längre ner och sedan dra upp den med hjälp av traktorn, men men....
Det slirade bara. Sprang efter både sand och spadar. Skottade som ett djur medans karlarna bänglade på med nya försök. Slutade 2 tim senare med att bärgaren fick komma. Detta var den fredagkvällen och planerna på att värma bastun orkade vi inte med.
På lördag morgon var jag stel som en 100-åring. Kom inte upp ur sängen på vanligtvis men värk i ryggen stoppade inte min chans att äntligen få köra skoter. Gick bra att köra ståendes, bita ihop och se glad ut men sitta var en plåga, och värre var det när barnen fastnade lite här och där och behövde hjälp att komma lös. Men allting går bara viljan finns heter det väl. Även fyrhjulingen med band gick sönder och kan lungt säga att då hade jag och sambon hade lätt för att hålla oss ifrån skratt
På söndag lyfte sambon av flaket ( växelflaksbil som man kan ändra olika flak på ) för att kunna lasta på höbollarna och en fyrhjuling. Allt gick bra ända till han skulle lyfta på den igen......Lyftcylindern pajade och flaket gick inte att få upp. Det var bara att lämna kvar flaket i stugan för det fanns varken tid eller delar för sambon att laga den. Typiskt när höet nästintill slut i stallet. Måste tillbaks under veckan för att hämta höet. Känns lite onödigt fast det är ett nödvändigt ont så hästarna inte får svälta.
Kommentarer
Trackback
