Tomten är fortfarande i farten märkte jag i morse när jag kom till stallet. I sadelkammaren låg en julklapp till mig och antagligen hittade inte han till våran stuga då vi har firat hela jul och nyåret där.
Nog med skoj... Mina alldeles helt underbart, hjälpsamma skötare Therese och Malin skulle ge mig en liten julklapp innan jag åkte till stugan men dom missade mig precis. Nu har dom gett den. Inuti fanns en Merciask med choklad som jag genast öppnade och sakta avnjöt en bit innan dom håriga vännerna släpptes ut, och ett par speciella glasögon som används när man ska hacka den eländiga löken som alltid har fått mig att fälla tårar varje gång. Tack snälla igen för julklappen och ska med sann glädje testa nästa gång och tror nog redan att segern blir till mig denna gång. Och att jag kan laga maten med ett leende, inte tårar.