Idag har jag varit upp till Gällivare för att hämta de resterande hästarna hit till stugan. Hade räknat med att det kan ta flera timmar i värsta fall innan alla är inne, men det tog några sekunder att lasta Fabbe och " bara " 1,5 tim att få in Zafreño. Stackars Fabbe stod där inne i transporten och tuggade på lite hö så snällt och funderade säkert vad vi riktigt håller på med :)

Vi ( jag, Therese och min far ) provade först att få in han som vanligt men det blev tvärnit vid rampen. Vi provade om och om igen, vi försökte vara tjurigare än han och vänta ut han men tji fick vi. Till sist efter ett bra tag provade vi med remmar bakom rumpan men inte han ville absolut inte in i det okända!!!! 
Trist att jag inte har haft möjlighet att träna lastning med honom innan men jag äger ingen egen transport så då kan man inte träna, men jag har hittat en i Mariestad som är i rätt kurs , välvårdad med bra medföljande utrustning. Typiskt att man alltid hittar nånting vääääldigt långt borta.
När vi nästan så smått  hade börjat ge upp, börjat känna lite frustration så rev min far färskt gräs och la in i transporten. Z:a började äta, tog ett steg framåt, äta, ett steg till.... ÄNTLIGEN var han inne och jag kunde börja resan tillbaks till stugan.

Especial som har varit lite halt och stelben dundrade  som värsta åskan i hagen så både gräs och grus sprutade. Han såg överlycklig ut när hans " kompisar " ( även fiender ibland ) kommer till hans ställe och hälsar på. Inte konstigt för han har varit ensam utan hästkompisar i över en vecka. Benet verkar det inte  vara fel på som han galopperade runt.

Nu har det lugnat sig lite och jag känner mig trött efter en lång dag igen.  ZZZZzzzzzz