Senaste tiden har jag gått och grubblat över hästarna och deras situation i hagarna. Måste sära på dom, alltså dom måste gå en och en i hagarna för att det inte en dag kanske blir en större skada tex i ett ben eller så. Visst är det en lösning men jag tycker inte att det är ett värdigt liv för dom att gå omkring så utan att ha en lekkamrat och busa med. Bestämde mig till sist att kastrera Especial i hopp om att det blir lugnare i framtiden och att det gör att Especial och Fabbe kan fortsätta gå tillsammans även när hormontiden kommer ( våren ). Gjorde detta i dag med stoooort vemod. Min underbara ridvän, cool och lugn i alla sammanhang, allt har funkat perfekt utanför hagen, men jag vill att hästarna ska vara trygga, snälla underbara mot varann inne i hagen också. Jag anser att livsglädje för hästar är att kunna vara tillsammans med vänligt bus året om, inga hormoner som spelar dom ett spratt. Klart det funkar i det vilda där utsatta kan dra iväg vars som helst, men i våra " händer "  begränsas hästarna i våra hagar utan nån reträtt och då kommer smällarna... Visst, det är inte naturligt att ta deras juveler för att lugna dom lite, men lika onaturligt är det med hästar egentligen i fångenskap och med ryttare på ryggen.

Det Especial har genomgått idag är inget jag är positiv till men ett nödvändigt ont anser jag. Dom flesta i min omgivning förstår mig och säkerhetstänket mellan hästarna men en och annan tycker jag berövar hela hans liv nu.

Det jag har utstått idag med min underbara häst går inte med ord att beskriva mer än att det kändes hemskt. Drygt 1 tim fick jag vara assistans med veterinärerna under ingreppet ståendes vid hans hängande huvud. Konstiga, äckliga ljud, smaskande när dom höll på där och sen föll dom i boxen.....Usch säger jag bara....
Kanske jag överreagerar, kanske inte. När just det var färdigt så återstod det att vänta för mig kvar vid hans huvud i 10 min för det var 2 klämmor som skulle sitta kvar den tiden för att strypa nåt med blodet... Svetten började att tvärrinna för mitt huvud, yrseln kom och benen började vika sig. Vet. fick hjälpa mig ut till friskluften för jag var sååå nära tydligen att svimma. Dom hade sett att färgen " rann " bort från mitt ansikte just innan. Tydligen kan det hända så om man har spännt sig länge och sedan när man slappnar av så rusar blodet iväg för fort så svindeln kommer. Trodde aldrig att det kunde hända mig för jag är annars inte känslig för blod och sånt och jag hade läget under kontroll och mådde bra annars under själva akten.
Just nu känner jag mig ännu illa till mods och magen känns upp och ner. Inge trevligt att se Especial vanka av och an i hagen nu, men måste tänka att det blir nog bättre så småningom, men aldrig mer, aldrig mer .....