Först och främst vill jag tacka ALLA för era helt underbara kommentaren här, trots dåligt med uppdateringar från min sida. Ska försöka skärpa mig :)
Under helgen som varit så har " lillfjollan " som jag vill kalla den verkligen fått bekänna färg ( liten traktor, L30 ).
Jag har studsat runt i den med ömmande rygg och som ett jehu i stallet, för att röja bort den enorma mängd snö som har kommit....IGEN....
Allt runtomkring stallet hade jag redan tagit då min flitiga far kom förbi för att titta vad jag och min sambo pysslar med i stallet. Sambon höll på under tiden inne i stallet med att färdigställa boxarna. Snäll som han är min far så tog han över spakarna för att fortsätta röja lite inne i hagarna, och jag kunde då slita mig inomhus för att hjälpa sambon. Snällt av honom också att ta sig tid för få det klart. Mycket blev gjort både inne och ute.
I måndags hade jag massor med småärenden att göra på fm , och även sätta sprutt i Lillfjollan och röja undan snön hemma så man slipper parkera nästan på gatan. Drygt 1,5 tim senare var jag klar med det men jag hade dock förvandlats till en riktig satkärring och eldat upp mig i hytten för mig själv. Jag är inte sån som klagar och gnäller för småsaker, men tänka en massa saker kan jag göra men håller hellre tyst än att gorma. MEN INTE IDAG...
Måtttet är rågat nu. Snöröjningen har funkat uruselt hela vintern, ibland kan man knappt köra rakt över en korsning UTAN att spoilern eller underredet på bilen tar i de djupa spåren på vägarna. Man kan tro dom röjer åt luftfartsverket när dom inte pressar ner sina skopor och plogblad vid röjning. Eller är dom rädd för färgsläpp på redskapen kanske, eller beror det på dessa ungtuppar med mössorna ner till näsan som inte har fått chans att lära sig hur det funkar ?????
Det som orsakade min förvandling till satkärring var när jag verkligen började titta på plogvallarna framför vårat hus. Dom nådde upp över skärmarna på lillfjollan. Tog tumstocken som fanns i traktorn och gick ut för att mäta snön....
Nästan en hel jäv...meters vall hade vi.... Snarare 80 cm och snöröjningen får aldrig lämna så hög vall att man inte kan ta sig in / ut med personbil. I detta fall hade det kanske gått med en Hummer...
Satkärringen ( är detta ett ålderstecken hihihi ) ringde Kommunen och skällde på snöröjningen och oigenomkomligheten vid infarten så jag nästan fick dåligt samvete.... Jag tycker mer synd om dom stackare som inte har tillgång såna här gånger med egen maskin, utan måsta skotta bort eländet för hand. Starkt jobbat av dom ...
Tack och lov försvann satkärringen lika fort som hon kom och ordningen är återställd.
Tisdag möspös jag i stallet med allt mellan himmel och jord, fick färdiglagad mat av underbara morsan också :)
Idag mera stall och det bästa av allt som jag verkligen behövde var att när jag var inne i hagen hos Especial och tittade till han, kliade vid öronen som han gillar så blev jag så underbart varsamt kliad tillbaks med hans mule i min kalufs och ansikte :D
Ha det bra så länge
Under helgen som varit så har " lillfjollan " som jag vill kalla den verkligen fått bekänna färg ( liten traktor, L30 ).
Jag har studsat runt i den med ömmande rygg och som ett jehu i stallet, för att röja bort den enorma mängd snö som har kommit....IGEN....
Allt runtomkring stallet hade jag redan tagit då min flitiga far kom förbi för att titta vad jag och min sambo pysslar med i stallet. Sambon höll på under tiden inne i stallet med att färdigställa boxarna. Snäll som han är min far så tog han över spakarna för att fortsätta röja lite inne i hagarna, och jag kunde då slita mig inomhus för att hjälpa sambon. Snällt av honom också att ta sig tid för få det klart. Mycket blev gjort både inne och ute.
I måndags hade jag massor med småärenden att göra på fm , och även sätta sprutt i Lillfjollan och röja undan snön hemma så man slipper parkera nästan på gatan. Drygt 1,5 tim senare var jag klar med det men jag hade dock förvandlats till en riktig satkärring och eldat upp mig i hytten för mig själv. Jag är inte sån som klagar och gnäller för småsaker, men tänka en massa saker kan jag göra men håller hellre tyst än att gorma. MEN INTE IDAG...
Måtttet är rågat nu. Snöröjningen har funkat uruselt hela vintern, ibland kan man knappt köra rakt över en korsning UTAN att spoilern eller underredet på bilen tar i de djupa spåren på vägarna. Man kan tro dom röjer åt luftfartsverket när dom inte pressar ner sina skopor och plogblad vid röjning. Eller är dom rädd för färgsläpp på redskapen kanske, eller beror det på dessa ungtuppar med mössorna ner till näsan som inte har fått chans att lära sig hur det funkar ?????
Det som orsakade min förvandling till satkärring var när jag verkligen började titta på plogvallarna framför vårat hus. Dom nådde upp över skärmarna på lillfjollan. Tog tumstocken som fanns i traktorn och gick ut för att mäta snön....
Nästan en hel jäv...meters vall hade vi.... Snarare 80 cm och snöröjningen får aldrig lämna så hög vall att man inte kan ta sig in / ut med personbil. I detta fall hade det kanske gått med en Hummer...
Satkärringen ( är detta ett ålderstecken hihihi ) ringde Kommunen och skällde på snöröjningen och oigenomkomligheten vid infarten så jag nästan fick dåligt samvete.... Jag tycker mer synd om dom stackare som inte har tillgång såna här gånger med egen maskin, utan måsta skotta bort eländet för hand. Starkt jobbat av dom ...
Tack och lov försvann satkärringen lika fort som hon kom och ordningen är återställd.
Tisdag möspös jag i stallet med allt mellan himmel och jord, fick färdiglagad mat av underbara morsan också :)
Idag mera stall och det bästa av allt som jag verkligen behövde var att när jag var inne i hagen hos Especial och tittade till han, kliade vid öronen som han gillar så blev jag så underbart varsamt kliad tillbaks med hans mule i min kalufs och ansikte :D
Ha det bra så länge
Kommentarer
Trackback
